Rebelmusic.se – Reggae & Dancehall

Tre favoritskivor

Här kommer några rader om tre av mina favoritskivor. Att välja ut endast tre favoriter är en ganska svår utmaning, eftersom jag helst vill hävda att alla skivor som jag tycker om och lyssnar mycket på är mina favoriter. Men – nedanstående tre är iallafall sådana som är viktiga för mig och som på många olika sätt haft en positiv inverkan på mitt liv och på mig som person.

Kultiration – Grogrund – 2005

Kultiration är för mig essensen av vad reggae betyder, är, eller kan vara. Baktakt med influenser från folkmusiken och jazzen. Marcus Bergs röst och de insiktsfulla texterna. Det var genom detta Göteborgsbaserade band som jag första gången kom i kontakt med reggae på riktigt och det skänker jag mina varmaste tack för. För mig innebär Kultiration inte enbart en stunds avkoppling och underhållning, utan något mycket mer än så – de är mitt livsackompanjemang. Deras musik förmedlar sådant som jag anser är bland det viktigaste i livet – kärlek, respekt, harmoni; som många i dagens moderna, kommersialiserade och på många sätt onaturliga samhälle, glömmer bort.

Kultiration blandar olika intryck, bland annat har den yogiska traditionen en central plats i deras musik – något som märks inte minst på deras senaste, självbetitlade skiva från 2009 som har många inslag av det fornindiska språket sanskrit. Grogrund är det mest sammansatta av deras album, både vad gäller instrument och sång. Här finns en röd tråd, lyssna efter den. Mina favoritspår på skivan är Sadhu och Melomel – den sistnämnda med dessa textrader: Utan nycklar, ingen plånbok att stoppa pengar i / Utan klocka, så jag har ingen tid att (more…)

Mitt reggaelyssnande startade från början. Ska var melodin och The Skatalites husgudar. Det skulle vara snabbt, intensivt och gärna med en hel del ösiga blåsarrangemang.

Sedan ska-eran har mitt reggaeintresse utvecklats i samma ordning som den jamaicanska musiken. Jag bytte ska-rytmernas monotona intensitet mot snabb skinheadreggae och därefter lunkande roots reggae.

Så följde de övriga av reggaens subgenrer – nyabinghi, dub, dancehall, lovers, ragga och dagens hårda dancehall och medvetna roots.

Bland de olika subgenrerna finns det ett gäng plattor som jag känner lite extra kärlek för, skivor som påverkat mitt reggaelyssnande i en viss riktning. De här plattorna är inte nödvändigtvis de bästa som producerats, men är milstolpar för mig.

The Pioneers – Long Shot (1969)
Min första originalvinyl. Den kändes för dyr så jag tvekade länge, men blev inte besviken när jag väl slog till. Den var värd vartenda öre. Framlidne producenten Leslie Kong plockade fram några av sina bästa snabba reggaerytmer och tog fram fantastiska låtar som Samfi Man, Trouble Dey A Bush och så klart titelspåret.

The Wailing Souls – Wild Suspense (1979)
Frontmannen Winston “Pipe” Matthews gick i samma sångskola som Bob Marley. Såväl The Wailers som The Wailing Souls har fantastisk känsla för harmonier och melodier. Den här egenproducerade andra plattan, med låtar som Bredda Gravalicious och Feel The Spirit, visar att The Wailing Souls har en självklar plats i jamaicansk musikhistoria.

Johnny Osbourne – Fally Lover (1980)
Innan jag köpte den här plattan var jag övertygad om att dancehall inte var något för mig. Efter lång tvekan och säkert fem provlyssningar övertygade Magnus – på insomnade Dread Records i Stockholm – mig om att jag skulle älska plattan. Och han hade såklart rätt. Åtta år senare går Ice Cream Love, Man of Jahoviah och No Lollipop No Sweet So fortfarande varma i skivspelaren.

Organisationen Splash har listat de senaste decenniets tjugofem bästa reggaealbum. Listan har sammansats av Splash där man gått igenom alla reggaealbum som listats på Billboards listor från milleniekiftet, fram tills nu i December.

Den som toppat listan har varit Shaggy med albumet “Hot Shots” från 2000 som sålt över tio miljoner exemplar och som var bland de mest framgångsrika album av detta decennium. Matisyahu är tvåa, han nådde också de “25 populäraste” tre gånger. Shaggy, Sean Paul, Sizzla, Beenie Man, UB40 och Damian Marley listades alla på samma lista två gånger.

LISTAN SER UT SOM FÖLJANDE:

1. Shaggy’s Hotshots (MCA) som fullkomligt stormade listorna och höll sig under 84 veckor på “Billboard 200″ och peakade som nummer 1. Producerad av by Jimmy Jam, Tony Kelly, Terry Lewis, Robert Livingston, Shaggy, Christopher Birch, Gordon Dukes och Shaun “Sting Int’l” Pizzonia;

2. Matisyahu’s Live at Stubbs (Sony) som listades under 208 och 26 veckor på “Reggae Albums” och “Billboard 200″. Producerades av Michael Caplan och Angelo Montrone.

3. Damian Marley’s Half Way Tree (Motown Records) som listades under 158 veckor på “Reggae Albums”, producerad av David Cole, Stephen Marley, Damian ‘Junior Gong’ Marley och Kid Nyce.

(more…)

Calabash Club, Berlin

Jag och min vän bestämmer oss för ett spontant besök i Berlin. Vi anländer en regngrå måndag i november och är redo att insupa stadens atmosfär, strosa på Alexanderplatz, glädja oss åt tyskarnas vänlighet och fotografera det 368 meter höga tv-tornet Fernsehturm som ordentliga turister. Vi har inga närmare bestämda planer. Men på tisdagen ser vi en flyer som lyser i gult, rosa och grönt. ”Hottest urban vibes in town”, ”Dancehall, reggae, soca, classics”, ”Caribbean Tuesdays”, ”Funky-Bashment Reggaeton Soul”.

Stället heter Calabash Club och ligger på Veteranenstraße 21. Upprymda tar vi U-bahn till Rosenthaler Platz, den närmaste tunnelbanestationen. Klubben ligger inklämd i vad som ser ut att vara en uråldrig byggnad på flera våningar, redo att rivas närsomhelst. Vi beger oss en trappa upp, betalar 5 euro i inträde och får en knappt tydbar stämpel i svart över handryggen. Huset liknar en trång labyrint, överallt skymtar dörrar och korridorer. Men vi ska in i dörren till vänster om tjejen vid kassan. Musiken hörs hit ut; och det vibrerar i bröstet.

I baren köper vi en varsin kall Berliner Pilsner för två och en halv euro styck. Det är fullproppat med folk – ståendes, sittandes, dansandes – och vad de alla har gemensamt är kärleken till den här musiken. I DJ-båset står några killar och genom högtalarna hörs brutal reggae, dancehall och soca. Stämningen är uppsluppen; det är omöjligt att inte ryckas med. Hottest urban vibes in town? Ja! Väldigt underground? Ja.

När introt till Capletons Jah Jah City hörs lyfter stället och i refrängen stämmer alla in, vrålar ”Jah Jah city, Jah Jah town, dem waan fi turn it in a cow bwoy town oy!” Det är som om morgondagen inte fanns; som om just det ögonblicket kommer att vara för alltid. Jo, det låter som en klyscha, men precis så kändes det – och det kan också sammanfatta mitt intryck av den här natten ganska väl.

Calabash Club är ingenting som jag upplevt hemma i Sverige. Om du någonsin besöker Berlin; gå dit (men var beredd på att det kör igång först elva på kvällen och håller på … tja, tills folk börjar gå hem runt åtta, nio på morgonen därpå). Calabash Club verkar ha en strid ström av besökare – och förmodligen också många stammisar – som går dit för musiken, de gästande artisterna och för att lyssna på inbjudna soundsystems och DJ:s. Vi gjorde ett återbesök på Calabash kvällen innan hemfärd och då hade jag turen att få träffa och prata med en av dessa – Mighty, som med sitt soundsystem Timeless Sound spelar där på torsdagar.

Calabash Reggae Club -- Promovideo

Tyskland sägs ofta vara elektrons förlovade land; låt gå för det. Men härmed korar jag Berlin till en av de största reggaestäderna i Europa. Här är scenen minst sagt levande, med så många entusiastiska människor inblandade – klubbar, DJ:s, soundsystems, artister och band. I Berlin finns det till och med en klubb dedikerad till reggae på en båt som flyter på floden Spree – det ni.

Calabash Club (ACUD area)
Veteranenstraße 21, 101 19 Berlin
U-bahn: Rosenthaler Platz (därifrån gångväg ca 5 min)

http://www.myspace.com/calabashclub

Sizzla har varit en lysande stjärna på reggaehimlen ända sedan debuten Burning Up i mitten av 90-talet. Sedan dess har han varit extremt produktiv och släppt uppemot 50 plattor och säkert hundratals singlar. Därtill otaliga samlingsskivor.

Senaste plattan Ghetto Youth-Ology, oklart exakt vilken i ordningen, släpptes tidigare i år och har fått bra mottagande, bland annat tack vare uppmärksammade singeln Black Man in the White House om Barack Obama.

Turnén för skivan har nu nått Sverige. I onsdags spelade Sizzla på Göta Källare i Stockholm och igår stod han på scenen i Göteborg för att därefter ta sig an Malmö.

Det är inte utan rubriker han kommer hit. Tråkigt nog handlar det som vanligt inte om musiken, utan om hans texter som stundtals varit homofobiska och våldsamma.

Protesterna är dock inget som verkar störa Sizzla under konserten på Göta Källare. Han är på strålande humör och är ambitiöst publikfriande genom hela kvällen. Hans ”say jah, jah, jah”, ”say yeeeeaaaahhhh” eller den ofta förekommande ”how ya feelin’!” får stundtals enormt gensvar från publiken på ett ganska trångt Göta Källare. (more…)

I somras skrev jag att reggae för mig alltid varit synonymt med Jamaica, men att min världsbild förändrats något de senaste åren. Allt gott inom reggaen kanske inte kommer från Jamaica, kanske inte ens från Karibien?

Under de senaste åren har jag – möjligen sent omsider jämfört med många andra – lärt mig att bra reggae inte behöver produceras under stekande sol med svajande palmer. Det finns utomordentligt bra reggae från Europa, faktiskt numera så bra att jag börjar undra om inte europeiska reggaeproduktioner spinner oftare i min skivspelare än dess jamaicanska motsvarigheter.

Storbritannien har visserligen ända sedan 60-talet producerat högkvalitativ reggae, ska och rocksteady. Artister som Dandy Livingstone, Matumbi, Aswad och Black Roots lade grunden som i dag förvaltas väl av bland andra selectorn Jah Shaka och artister som Echo Ranks, Tena Stelin och Tony Roots. Producenterna bakom Necessary Mayhem, Roots Garden, Peckings och Maximum Sounds fortsätter också att hålla fanan högt.

Men det finns tunga talanger även på den europeiska kontinenten. Och det gäller framför allt dem som sitter i producentstolen och skapar riddims åt såväl inhemska som jamaicanska artister.

Tyskland har exempelvis African Beat och Blenders Finest, Frankrike har bland annat tunga Irie Ites, Greatest Friends och Bost & Bim (The Bombist Crew), medan Spanien kan stoltsera med Basque Dub Foundation och Holland med Roots Tribe. Och det finns säkert många, många fler som slåss om att få artister som Lutan Fyah, Natty King och Luciano att voica sina riddims.

Vem kunde ana att européer hade sådan här talang för höftvickande och rumpskakande.

Bästa amerikanska reggaen är från Jamaica.

Oavsett vad man tycker om amerikanska artister - tänk Michael Bolton, Lady Gaga och David Hasselhoff – så är USA en av världens största musikmarknader och den kanske viktigaste för artister att slå igenom på. Artister inom rock, pop, soul och hip-hop håller tummarna för att radiostationerna ska spela deras låtar.

En genre som aldrig riktigt bejakats av den amerikanska musikindustrin är reggaen. Förhållandevis få reggaeartister och reggaeproducenter härstammar från det stora landet i väst.

Men det finns undantag. Från Houston, Texas, kom artisten och skådespelaren Johnny Nash, som i början av 70-talet slog igenom med hits som I Can See Clearly Now och Hold Me Tight. (Johnny Nash var också killen som tog Bob Marley till Sverige för att skriva soundtracket till filmen Vill så gärna tro med Christina Schollin). (more…)

Det finns många exempel på artister som trots dåliga förutsättningar lyckats inom sin nisch. Ett aktuellt exempel är Eminem som trotsat branschens alla regler och är en av världens mest kända rappare

Dåliga förutsättningar att lyckas hade också tre deejays med de färggranna namnen Yellowman, Purpleman och King Mellow Yellow. Alla tre har albinism vilket på Jamaica, och även inom andra kulturer, innebär tuffa sociala prövningar.

Yellowman – den mest kända i trion – blev tidigt föräldralös och växte upp på olika barnhem. Hans karriär tog fart genom att han använde sig av sitt utanförskap på ett smart sätt. I sina texter skröt han ofta om sitt utseende och hur åtråvärd han var bland kvinnorna. Det blev en självuppfyllande profetia och i början på 80-talet var Yellowman en av Jamaicas bästa deejays i konkurrens med Josey Wales, Charlie Chaplin och Toyan. Bland hans stora hits märks Mr. Chin, Operation Radication och Zungguzungguguzungguzeng.

Yellowmans framgång ledde till att fler individer med albinism greppade micken och klev fram i (more…)

Reggae var för mig under många år endast förknippad med Jamaica och i enstaka fall med England. Det var från Jamaica som reggaen kom, och inte kunde någon annan få till det groove och den känsla jag sökte. Kanske, kanske kunde jag drista mig till att lyssna på reggae från England – det var ju ändå ofta Jamaicanska immigranter som satt bakom spakarna på de plattorna.

Efter ungefär åtta år med den introverta inställningen ändrade jag mig plötsligt. Någon övertalade mig nämligen att lyssna på Alpha Blondys fantastiska platta Apartheid is Nazism. Från den dagen har franskspråkig reggae legat mig varmt om hjärtat.

Alpha Blondy - En av de stora namnen på årets URF.

Alpha Blondy är inte fransos, han är från Elfenbenskusten, men har spelat in mycket material i både Frankrike och på Jamaica. Sedan hans debut Rasta Poué från 1982 har den franska reggaescenen utvecklats betydligt. I dag kan man ståta med både kända producenter och artister. Dessutom sägs det att ett antal reggaestjärnor, exempelvis Ras Mac Bean, valt att flytta till Frankrike – oklart om det har med musiken att göra dock.

Om Alpha Blondy var min inkörsport till fransk reggae, så var han faktiskt inte först. Faktum är att den franska singer-songwritern Serge Gainsbourg i slutet av 70-talet besökte Jamaica för att spela in en reggaeplatta. Han (more…)

Vi är väldigt stolta och glada över att Foona valt att lägga upp sitt debutalbum här på Rebelmusic.se för gratis nedladdning. För att ni ska få en bild av mannen bakom musiken så följer här en presentation av Jakob Haq aka Foona inna rub-a-dub style.

Jakob, som han egentligen heter, växte upp i Mariestad. Musikintresset kom redan vid barnsben och även viljan att skapa egen musik kom vid tidig ålder berättar Jakob. Åren gick och Jakob blev äldre och han började prova på olika instrument men till slut fastnade han för gitarr, keyboard, datorer och micken och grunden för musikskapandet lades.

- Jag är uppvuxen med reggae tack vare min familj och deras vänner. Reggae är något jag velat skapa i hela mitt liv men på något sätt har jag inte känt mig värdig, reggae är mycket mer än bara musik, det är ett sätt att leva på och nu äntligen har jag vågat producera min egen reggae med mitt egna sound, säger Jakob.

Efter att ha lärt sig de instrument Jakob fastnat för bestämde han sig att starta ett artist/producent kollektiv med namnet P.T.C Crew. Många år gick dock utan att visionen fick liv och det slutade med att Jakob jobbade och gav mer än han fick tillbaka. Men Jakob gav sig inte för det, nu några år senare har P.T.C Crew vuxit till en enhet med 6 medlemmar som delar på tid, kunskap och ideèr.

-De senaste två åren har jag gett mig in i “elektronikbyggarnas värld”, jag har länge känt att jag är trött på de kommersiella musikutrustningarna eftersom de aldrig är byggda som jag vill eller så fattas något, dessutom är allt digitalt och det är något jag försöker komma ifrån i min musik.

Förutom datorn som är en central del i Foonas studio så har han byggt en hel del av sin utrustning själv.

- Jag har tex byggt en egen 25 kanals midi kontroll som jag döpt “Dubmaster”, en analog synt som jag använder som dubsiren med namnet “Dubvision”  och så en äkta Hammond fjäderreverb. Allt är byggt med stor omsorg och i trä för att få den där retrokänslan. Dubmastern använde jag första gången på Norbergsfestivalen 08 då jag körde live Dub på Camp 303. Jag har även en AKAI rullbandspelare som jag ska göra fin. Det är tänkt att all min musik först ska föras över på band för att få den där riktiga bandkompressions soundet innan det läggs över på permanent media.

Foona, som precis blivit klar med debutalbumet, har knappt hunnit släppa det innan han påbörjat jobbet med nästa platta, förutom arbetet med det nya albumet så har han precis påbörjat ett samarbete med den Jamaicanska rootsgruppen Rootz Underground där Jakob kommer dubba en del av gruppens låtar. Foonas debutalbum “I`n I Sound” kommer du kunna ladda hem gratis här på Rebelmusic.se from idag och en lång tid framöver. Jag rekommenderar alla våra läsare att ladda hem det här albumet och självklart vill vi och Foona att ni lämnar feedback!

Foona`s  I n I Sound, 2009

Vi har lite problem med våran server, ni kan tanka hem albumet genom att klicka här!

www.myspace.com/foonah

http://foona.ptc-crew.com/