Klassiska dancehallplattor från Greensleeves
Vi vill med detta inlägg presentera Erik Magni, skribenten på den eminenta bloggen Reggaemani. Erik kommer då och då skriva gästinlägg här på Rebelmusic så håll ögonen öppna. Vi rekommenderar starkt att alla besöker Eriks blogg Reggaemani
Engelska skivbolaget Greensleeves startade verksamheten som skivbutik i London 1975. Tre år senare utvecklas man till att bli ett skivbolag. Några av de första albumsläppen är klassiska skivor med då okända sångaren Barrington Levy och deejayn Ranking Joe samt en instrumental platta med Augustus Pablo.
Det här var 1978 och 1979 och precis innan dancehallen fullkomligt exploderade och förändrade reggaescenen.
Mellan 1980 och 1985 regerar Greensleeves dancehallscenen och släpper en mängd klassiska fullängdare och singlar, bland annat Wa-Do-Dem med Eek-A-Mouse och Firehouse Rock med Wailing Souls.
Greensleeves släppte under den tidiga dancehalleran album med både traditionella sångare och deejays. De plattor som gjort störst intryck på mig är deejayplattorna, och där finns det tre som sticker ut från mängden.
How the West Was Won – Toyan (1981)
Henry “Junjo” Lawes satt bakom spakarna och Roots Radics hanterade instrumenten på Toyans debutalbum. Toyan deejayar över flera kända riddims, bland annat Ice Cream Love (Children, Children) av Johnny Osbourne, Gunman (titelspåret) av Michael Prophet och Firehouse Rock (Big Showdown) av Wailing Souls. Skivan sticker ut från mängden, dels därför att den är ett mästerverk från första till sista spår, dels därför att låtarna smälter in i varandra och ger en skön live-känsla.
Hi-Yo, Silver, Away! – Lone Ranger (1982)
Lone Ranger hade vid den här plattan redan släppt tre skivor för producenterna Coxsone Dodd, Alvin Ranglin och Winston Riley. På Hi-Yo, Silver, Away! hanterade Lone Ranger tillsammans med Clive Jarrett produktionen. Skivan innehåller mängder av hans kännetecken – ”ribbit, rabbit och biddly-biddly bims”. Låtar som sticker ut är klassiska Tom Drunk samt marijuanahyllningen Legalize the National Herb och Love Affair Problem.
The Seven Voyages of Captain Sinbad – Captain Sinbad (1982)
Henry “Junjo” Lawes och Roots Radics borgar alltid för en platta i min smak, och Captain Sinbads debut är ingen besvikelse. Han är en deejay som vet hur man rider en riddim och det skadar inte att han har gott om starka kort att arbeta med. Plattan innehåller kända riddims som Shank I Sheck, Cuss Cuss och Things and Time.
Nu rynkar säkert någon på näsan och undrar varför jag inte valt Mister Yellowman med Yellowman eller The Outlaw med Josey Wales. Tja, vad ska jag säga, det är helt enkelt så att Toyan, Lone Ranger och Captain Sinbad knäpper Yellowman och Josey Wales på näsan.
Tror du mig inte? Ladda in den här Spotify-länken och jämför själv.
Relaterade inlägg:
Loading ...
