Rebelmusic.se – Reggae & Dancehall

Tre favoritskivor

Här kommer några rader om tre av mina favoritskivor. Att välja ut endast tre favoriter är en ganska svår utmaning, eftersom jag helst vill hävda att alla skivor som jag tycker om och lyssnar mycket på är mina favoriter. Men – nedanstående tre är iallafall sådana som är viktiga för mig och som på många olika sätt haft en positiv inverkan på mitt liv och på mig som person.

Kultiration – Grogrund – 2005

Kultiration är för mig essensen av vad reggae betyder, är, eller kan vara. Baktakt med influenser från folkmusiken och jazzen. Marcus Bergs röst och de insiktsfulla texterna. Det var genom detta Göteborgsbaserade band som jag första gången kom i kontakt med reggae på riktigt och det skänker jag mina varmaste tack för. För mig innebär Kultiration inte enbart en stunds avkoppling och underhållning, utan något mycket mer än så – de är mitt livsackompanjemang. Deras musik förmedlar sådant som jag anser är bland det viktigaste i livet – kärlek, respekt, harmoni; som många i dagens moderna, kommersialiserade och på många sätt onaturliga samhälle, glömmer bort.

Kultiration blandar olika intryck, bland annat har den yogiska traditionen en central plats i deras musik – något som märks inte minst på deras senaste, självbetitlade skiva från 2009 som har många inslag av det fornindiska språket sanskrit. Grogrund är det mest sammansatta av deras album, både vad gäller instrument och sång. Här finns en röd tråd, lyssna efter den. Mina favoritspår på skivan är Sadhu och Melomel – den sistnämnda med dessa textrader: Utan nycklar, ingen plånbok att stoppa pengar i / Utan klocka, så jag har ingen tid att springa till / Ser så många vackra saker, tänk att jag är mitt ibland dem / Det gör mig klarvaken, inget kan få mig att vända om / Allting som mig händer har jag själv kallat på.

Groundation – Each One Teach One – 2001
Som ett stort fan av detta kaliforniska band hade jag egentligen kunnat utse vilken som helst av deras skivor till min favorit, men eftersom den här innehåller flest av mina favoritlåtar fick det bli den. När jag lyssnar på låtar med ganska högt tempo, som If I, kan jag inte låta bli att gunga i takt. När jag hör Waterfall och Each One Teach One fylls jag av ett meditativt lugn. Jag skulle vilja kalla Groundations musik för modern roots. I de flesta avseenden är de förhållandevis traditionella, men så blandar de också in vissa lite annorlunda inslag i en del av låtarna, exempelvis jazz.

Harrison Staffords säregna röst är också en viktig faktor som lyfter originaliteten. Bandets styrka tar sin grund i den och de medvetna texterna, och bygger sedan vidare med instrumentala och rytmiska explosioner. Helheten blir stark och sammansatt, med en påtaglig känsla av positivitet och fromhet.

Matisyahu – Shake Off The Dust… Arise – 2004
Matisyahu (Matthew Paul Miller) är den amerikanska musikern som gett en ny dimension till reggaen. Han är chasid (chasidism är en judisk väckelserörelse) och där ligger också den stora skillnaden mellan hans musik och exempelvis traditionell roots reggae från Jamaica, som ofta besjunger rastafaris Jah eller Haile Selassie I. Då kan man fråga sig om Matisyahus musik verkligen är reggae och det blir en diskussion om livsåskådning och trosuppfattning. Men det behöver det inte bli. Jag är varken rastafarian eller chasid, men det hindrar inte att jag med stor behållning kan lyssna och njuta av såväl Bob Marley som Matisyahu.

För mig är de budskap som reggaen förmedlar universella och jag tar Shake Off The Dust… Arise för vad den är – en hyllning till något högre. Och här finns många starka låtar. Övergången från det andra spåret på skivan, Tzama L’chol Nafshi (psalm 63:2-3), till Got No Water är fenomenal. I King Without A Crown tar Matisyahu avstånd från bruket av marijuana: Me no want no sensimilla, it would only bring me down / Burn away my brain, no way, my brain is too compound (och det är kanske ytterligare en skillnad mot reggae som vi är vana att höra den). Introt till låten Candle för tankarna till nyahbinghi. Fyra av de sjutton spåren är interludes; enkla talinspelningar med återgivningar från – gissningsvis – olika rabbis från olika tillställningar. Matisyahu skapar musik som är en mix av typisk baktakt, blåsinstrument, beatboxing och judiska psalmer – en nyskapande kombination som känns spännande. Och det är just det experimentella och levande som jag tar fasta på i Shake Off The Dust… Arise.

Inga relaterade inlägg.