Vilken är din största inspirationskälla i musiken?
En av de artister som jag inspirerats mest av sångmässigt är Barrington Levy, det var honom jag lyssnade på när jag var yngre. Det är självklart många andra artister som ger en inspiration hela tiden, men mestadels hämtar jag influenser från 80-90 tals dancehall.
Var ser du dig själv om 10 år?
Oj, det är en väldigt svår fråga. Jag vill komma igång, bara spela så mycket som möjligt. Det värsta vore om man fastnade och stod på samma ställe och aldrig kom vidare. Men målet är att verkligen komma ut ordentligt, internationellt. Man vet aldrig vart vägarna leder men självklart siktar jag internationellt och att kunna leva på musiken, åtminstone periodvis. Musiken kommer definitivt finnas i mitt liv om tio år, men jag vet verkligen inte på vilken sätt, förhoppningsvis har den tagit mig runt i världen och låtit att jag fått träffa en massa nya vänner och givit inspiration och glädje till en massa människor vid det laget.
Hur ser du på framtiden inom Svensk reggae?
Jag tycker det jätteljust ut. Nu börjar det verkligen hända grejer. Många nya artister dyker upp, likaså producenter. Viktorious kommer sätta en ny standard med det kommande General Knas albumet. Ett album som för övrigt blir riktigt, riktigt bra. Det är väldigt kul att höra gästerna på albumet eftersom det låter denna gång lite annorlunda från det vanliga svenska produktionerna. Han har lyft deras potential så att det låter bättre än vad det brukar.
För att lyfta reggaen ännu mer och snabbare måste allt göras seriöst och professionellt. När det gäller spelningar och promotion så gäller det att värva nytt folk till publiken. För att göra det måste det vara en övertygande spelning där ljudet fungerar 100 vilket det sällan gör. Det skulle aldrig hända inom andra genres i Sverige att en erkänd artist skulle få köra på ett knappt fungerande ljudsystem där han eller hon måste skrika för att höras. Nej, det är viktigt att det är seriöst och att inställningen inte är “Bara för kul”. Då kommer reggaen växa i en bra takt. Men det är såklart viktigt att poängtera att man aldrig får förlora kärleken till musiken trots allt.
Personer som inte gillar svensk reggae säger ofta att det handlar om att texterna inte är trovärdiga eftersom de inte varit med om det dem sjunger om. Vad har du för tankar om det?
En bra låt är en bra låt. En trovärdig artist är en trovärdig artist. Det syns och hörs direkt. Det finns artister på Jamaica som inte heller är trovärdiga, likaväl som här hemma. Det är en dålig ursäkt.
Det har diskuterats mycket om svensk reggae och en så kallad “barriär” som ligger framför nya artister och att det är svårt att bli accepterad inom scenen. Är det något du hört om eller lagt märke till?
Det kan nog stämma. Jag har lite teorier om det där, uppfattningen om vad reggae är, är väldigt olika i många delar av Europa och även världen. T.ex. i England och Frankrike som har en stor del västindisk befolkning, kan man se kontinuiteten i musikens utveckling. Till skillnad från Sverige där vi är ganska splittrade om vad reggae egentligen är.
Vissa människor gör kopplingen att reggae hör till progg, punk eller att det är någon hippiegrej. Den är annorlunda och verkar vara mycket klarare i t.ex. England och Frankrike. Vissa “köper” inte kopplingen mellan t.ex. reggae och RnB och soul. De tycker inte stilarna har med varandra att göra. För mig, som har sett släktingar som sysslat med reggae och annat västindisk musik sen en tid tillbaka så är den kopplingen glasklar.
I vissa kretsar i Sverige, ofta lite äldre soundfolk så tycker man det är nice att blanda soul och RnB med reggae och dancehall. Medan en del, ofta yngre (och nya för genren) som kanske lyssnar uteslutande på svensk reggae vill ha det på ett visst sätt. Dom varken förstår eller uppskattar det jag gör. Dem tänker kanske att jag kommersialiserar det. Det handlar inte om att jag kommersialiserar det utan mer om att min musik har kopplingar till RnB och soul som för tillfället är en väldigt omtyckt och kommersiellt gångbar stil som ofta spelas på radio. Jag tror i grund och botten att det har med att vi i Sverige inte har den naturliga kopplingen till den västindiska musikkulturen.
Du berättade att du har musiker i släkten, är det från dem intresset för reggae har kommit?
Delvis. Det är från min mammas släkt som de flesta har sysslat väldigt mycket med musik. Jag har sedan jag var liten vetat att jag har haft det i mig och att jag kunde sjunga. De har mest hållit på en del med Jazz, gospel, blues, reggae och calypso. Men jag tror det har fallit sig naturligt på något sätt. Har alltid älskat reggae, enda sen jag var liten.
Hur ser framtiden ut för dig?
Det blir en hel del spelningar, dock inte så mycket festivaler. Hade gärna haft mer festivalgig faktiskt. Öland Roots och Bergen i Norge är de festivaler som är inbokat (kommer dyka upp på Urf också på ett eller annat sätt). Sen blir självklart en del klubbspelningar, men det är inte fullspäckat så det kommer finnas tid till att sitta i studion och jobba också.
Tack så mycket för intervjun. En shoutout?
Big up till alla nytänkade och kreativa människor här i landet som brinner och jobbar för reggaemusiken i dessa olika former! Inte bara producenter och artister utan även fans, skribenter, bloggare, arrangörer osv. Vi måste hålla ihop och jobba tillsammans för att få Sverige att inse att reggae är här för att stanna, seen.